Lletres: Kent. Ensamheten.

Du skrapar rutor nu igen
Jag A¤r passageraren, det A¤r du som kA¶r
Stan fA¶rblA¶der, allt A¤r stA¤ngt
Du pratar jobb, jag lA¤ngtar hem igen
A?h, det A¤r sA? svA?rt att hA¶ra vad du sA¤ger
Vad A¤r det du egentligen vill sA¤ga?

Sekelskiftesvillan gapar tom
Man skymtar fA¶nstren bakom rA¶da lA¶v
Och jag minns din pappas bibliotek

I ett centrumkors dA¤r virvlar snA¶n och blA?ser snA?lt
Genom ensamhushA?llens dubbla lA?s
Och som Sverige sover villor skogar elljusspA?r
Sextusen vintergransljus mot ensamheten, ensamheten

Ensamheten, ensamheten
HA?rt mot hA?rt mot ensamheten
Ensamheten, ensamheten
HA?rt mot hA?rt mot ensamheten

Ett helt nytt ljus ger oss nytt hopp
Men A¤ven skuggorna blir stA¶rre nu
Och inget A¤r sig lA¤ngre likt

I din vA¤rld av mA¶rker syns dina brister, mina fel

Som sprickor dA¤r ljus kan trA¤nga in
Och jag inser plA¶tsligt, kA¤rlek fA?r man bara se
NA¤r tak och vA¤ggar rasar in igen i ensamheten

Ensamheten, ensamheten
Det A¤r sA? svA?rt att hA¶ra vad du sA¤ger
Ensamheten, ensamheten
Vad A¤r det du egentligen vill sA¤ga?
Ensamheten, ensamheten
HA?rt mot hA?rt mot ensamheten
Ensamheten, ensamheten
HA?rt mot hA?rt mot ensamheten

Det A¤r sA? svA?rt att hA¶ra vad du sA¤ger
Ensamheten, ensamheten
Vad A¤r det du egentligen vill sA¤ga?
Ensamheten, ensamheten
Det A¤r sA? svA?rt att hA¶ra vad du sA¤ger
Ensamheten, ensamheten
Vad A¤r det du egentligen vill sA¤ga?
Ensamheten, ensamheten
HA?rt mot hA?rt mot ensamheten