industriland solen sken sa starkt och klart, och vi lag med varann hon ser sig om i rummet som delar hennes hemlighet dom har fyra aren kanns som en evighet
i industriland solen sken s starkt och klart, och vi lg med varann hon ser sig om i rummet som delar hennes hemlighet dom hr fyra ren knns som en evighet
Sa jag kan ge allt som jag kan ge Jag hoppas att du kommit for att stanna Ja for jag alskar dig precis som den du ar Du for fram som en vind Sa sitter
natten Jag har vantat pa ett svar Jag kanner tiden ga Du maste komma till mig Myror i min kropp Fjarilar i min mag Ring mig jag kommer til dig Som
gA?r hon ut Kom lA?t oss gA? hA¤rifrA?n LA?t oss resa nA?gonstans Resa lA?ngt hA¤rifrA?n LA?t oss bli dom som fA¶rsvann Kom sA? glA¶mmer vi dA¶den
slickar hela staden som en fuktig kall tunga allt ar asfalt smutsigt vatten for lyktorna att spegla sig i Gar, gar forbi alla manniskor ar blanka som
om du ville hadde jeg dodd for deg Om jeg ser tilbake pa alt det som var Jeg foler hva jeg folte og vet at ingen noen gang vil komme sa n?r Som av meg Som
hadde jeg det kjempegoy! Eeoh! No, no, no, no, no, no, no, no, brus brus som gjor deg tysk. Steinar: No, no, no, no, no, brus som gjor deg tysk. Det var som
svar Den har karleken till dig ar det storsta jag har Kanner du som jag att det har ar borjan pa nat nytt Vi lamnar det som varit men minns vad det betytt
kvar, jag behver ett svar Den hr krleken till dig r det strsta jag har Knner du som jag att det hr r brjan p nt nytt Vi lmnar det som varit men minns
Vi hoerte alvesang og vann som Sildret Det som en gang var er nu borte Alt blodet... All lengsel og sorg som hersket Og de foelelser som kunne roeres
din fratande tunga Lat dina magiska lapper sjunga En sida efter den andra Sidor som liknar varandra Tolka mig som du vill Ar jag ett sista kapitel? Kommer som
og vann som sildret Det som en gang var er nu borte alt blodet... all lengsel og sorg som hersket og de foelelser som kunne roeres er vekk... for alltid
(April -92)
Ett skri nu ekar, midnatten vrA?lar Svart ondska, himmelen mA?lar Brutit sig loss, sina bojor lA¤mnat Snart gamla onddA?d hA¤mnat Marken skakar dA¤r
november! Sa borjade brevet som jag fann i forrgar Ska det vaxa, som jag anat Till en valbekant mardrom En fortvivlan omsluter mig For hon fick som hon
(Anders Glenmark, FRIDA) Kvinnor som springer mot vinden med vargarna Kvinnor som hungrar efter fria liv Hondjur med inre vision och med stark passion
liv en tvistad sjal fodd ur lognens moder - se en liten flis av tra som kommer ifran misstagens roder som styr vara liv, haller oss borta ifran dig, en pestsmittad sjal som
